Nu är det så här, att vikariatet på min fantastiskt roliga arbetsplats snart är slut. Det går så snabbt alltihop. Nyss var det augusti och det kändes som om den sista dagen på vicket aldrig skulle komma.
Nåväl, nu ska jag alltså hitta mig ett nytt vick. Eller en hop av redaktioner där jag kan frilansa. Så jag tar en bloggpaus – igen.
See ya!
Man märker att man fått hem sitt barn igen från jullovet när man …
… trampar i tandkräm när man går in på toaletten.
… klättrar upp i en loftsäng för att krama godnatt.
… lyxar till det med en Bamsetidning på Konsum. Best Of Vargen!
… hittar kläder strödda från köket till rummet.
Tack och lov!!!! Nu är hon hemma igen!!!!!
Idag damp det ned en oväntad inbjudan på hallmattan. Det kom från företaget Pigalle i Sundsvall, som tydligen nosat upp adresserna till alla i min klass i 9:an. Det är XXX (nästan tresiffrigt) år sedan vi var 15 år, vilket känns förjävligt. Jag kommer ju ihåg en hel del från 9:an, och även om jag så klart var en ung flicka då, så känns det ändå inte så hemskt långt borta.
Jag tar det som en förolämpning att brevet hälsar mig med ”Tänk vad åren går, och så kul det är att träffa vännerna från skoltiden”.
Hur som helst, jag kunde utläsa följande från den bifogade klasslistan:
* Hälften av klassen bor kvar i Ösd med omnejd. Resten bor i Stockholm med undantag av tre pers som bor på andra orter.
* Hälften av tjejerna har bytt efternamn. Jag är inte en av dem.
* En av killarna verkar ha bytt förnamn!
* Min första kärlek här i livet bor på en liten ort utanför Göteborg (och ja, jag googlade….).
Festen kommer att gå av stapeln på Folkets Hus. Det ska bli DJ med ”nostalgisk musik”. Jag kommer inte att vara där, men jag funderar på att ringa en av tjejerna som jag umgicks med i 9:an och säga hej.
Jag försöker alltid gå framåt, utvecklas, det gör att mina år blir ”det bästa någonsin”, därmed är detta den bästa julen hittills. I alla fall en av de bästa jularna hittills. Finaste granen, (som faktiskt dricker vatten i år!) bästa klapparna (som jag ska ge bort alltså), skönaste ledigheten (att se fram emot).
Eftersom jag inte äger någon förmögenhet kan jag inte presentera några pampiga drömmar om vad nästa år ska föra med sig i form av resor eller andra kapitalstarka händelser. Men jag är på allvar glad över det som är gratis. Jag har personer i min närhet som sliter med alkoholism, det gör inte jag. Jag har en väninna vars pappa har cancer. Mina föräldrar är friska. Jag har en vän som drabbades av en svår obotlig sjukdom för ett år sedan.
Jag är frisk, vad jag känner till. Jag har en arbetsplats att gå till, ett vikariat, som jag trivs alldeles förträffligt på.
Och jag har min dotter.
Jag är lycklig. Bästa året hittills. Bästa julen hittills.
Jag har en kompis som blir nervös varje gång det ringer eller ett brev trillar in med posten, eftersom det kan vara kravbrev inblandat (men vem är inte rädd för det). Jag är rädd för Facebook, lite grann av samma anledning. Man vet aldrig vad som trillar in.
Ett exempel på hur skumt FB kan vara: När jag fortfarande var en ung, självupptagen idiot hade jag ett tag en kille som gosekudde bara för att det var slut med X. Efter ett tag uppdagades att jag fortfarande hade ständig kontakt med X, och inte hade kraft att avsluta kontakten trots arga påtryckningar från gosekudden. Efter ett gräl med denne fann jag nycklarna på mitt bord när jag kom hem en dag och en lapp där det stod ”lycka till med X”.
Nu är jag och den killen FB-buddies. Han och X är också buddies! Vilket för övrigt jag X, och hans fru också är.
Antingen är Facebook en social sajt för storsinthet, eller så är vi fångade i galenskapens garn allihop.
… med David Bowie och Bing Crosby.
Vi har jul-SM här hemma. Knäck-och kola-kokning, pepparkaksbakande, smällkaramells-vikande och julgranspyntning. Julskivan på högsta snurr. Och det behövs, för Maja och jag ser inte röken av varandra när den riktiga julhelgen infaller.
På tisdag ska nämligen min dotter och hennes pappa åka norrut för julfirande med hans släkt i Ösd. Och träffa min släkt också, de bor ju i samma stad. Det känns ju lite märkligt, jag brukar alltid ha Maja på julen. Jag ska fira jul i Stockholm med min väninna B och hennes familj.
Men det är inte alls synd om oss, Maja får en toppenjul hos släkten och får ha sin pappa för sig själv. Och jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb, så det känns helt okej att jobba under julen.
Idag fick jag det årliga julkortet från mina vänner i Sydney, vilket egentligen är en lyckönskan om en trevlig hanukkah. De vet att jag inte är judinna men skickar till mig ändå, de sötnosarna. Annars håller vi mest kontakt på FB.
Den andra aussie-påminnelsen på kort tid var att jag upptäckte att jag missat säsong 8 av Top Model på grund av att jag antingen jobbat eller sovit den tiden. (Ja, jag ser på det programmet, jag anser att alla behöver en flykt från verkligheten ibland). Och vet ni var de har varit?????? I Sydney!!!!!!!!! Och så missade jag hela säsongen, alla platser och alllting…. Gaaah!
Dessutom går det en film på bio just nu som heter Australien. Den ska jag se i jul.
Jag är supernöjd med att bo i Stockholm, men jag önskar att jag kunde träffa mina vänner på andra sidan jorden lite oftare …
Nu är det jul igen. Det innebär att det förväntas en hel del grejer. Julkort ill exempel. På barn. I tomteluva. Mitt barn börjar ju bli ganska stort, så det det känns underligt att klä ut henne i tomtedress för att glädja andra. Hon skulle dessutom vägra. Därför blir det inga julkort från mig. I år heller.
Jag vill däremot uppmana alla att skicka ett julkort eller ett mejl till Eritreas svenska ambassad för att protestera mot att den svenska journalisten Dawit Isaak sitter fängslad utan rättegång i Eritrea sedan 2001. Han tillbringar sin sjunde jul i fångenskap.
Mer information, protestlista och hur du går till väga för att mejla ambassaden hittar du på sajten Free Dawit Isaak.
Det luktar apa i mitt kök. Jag har städat och slängt allt som kan tänkas stinka, men det stinker ändå.
Eftersom jag har mitt kök mitt emot bitchen som gnällde på mig i tvättstugan, och så att säga delar ”stam” med henne, tror jag lite småelakt att det är hon som har något stink i sitt kök!
Städa, biatch!
